Imorgon är dagen när vi ska få åka på ultraljud äntligen här! 

Jag har sett fram emot denna dag enda sedan jag ringde och bokade tiden för fem veckor sedan.

Men nu, dagen innan vi ska få se det älskade lilla pyre som sparkar i magen, är jag så himla nervös.

Jag mår snudd på dåligt, jag är orolig och ångesten är och knackar på. 

 

 

I mitt huvud rör sig inget drömscenario, snarare ett mardrömsscenario där personen som gör ultraljudet berättar att det inte alls ser bra ut. I mitt huvud har allt som kan gå fel gått fel. I mardrömsscenariot har bebis ingen hjärna och alla organ ligger utanför kroppen, ryggraden är böjd och ett stort bråck finns i naveln, bebis har hjärtfel och flödet från navelsträngen är jättedåligt. Personen skulle tillkalla en specialist läkare som också skall kolla på bebis och sen skulle domen bli att det är lika bra att göra en sen abort för att bebis inte skulle överleva utanför magen. 

 

Jag tror att min oro blir större i och med att vi inte har fått göra något KUB-test, så vi har inte sett bebis mer än i vecka 6 när vi var tvungen att åka in till akuten på grund utav en stor blödning. Så vi har egentligen ingen aning om bebis är okej eller om det kanske till och med är bebisar inuti magen. Läkaren som gjort ultraljudet på mig inne på akuten kunde inte säkerställa om det bara var en bebis eller flera bebisar. 

Just nu bryr jag mig inte om att kolla kön även om det skulle vara roligt och se om man har rätt på sin gissning, jag tror kille och Sonny tror tjej, någon av oss har rätt. Men det känns inte längre viktigt. Det enda jag vill veta just nu är att bebis mår bra. 

Nu ska jag gå och städa köket tillsammans med Sonny och sen ska vi laga mat och förhoppningsvis bara mysa framför massa avsnitt av Supernatural på tvn resten utav kvällen. Om någon vill får ni jättegärna hålla tummarna att allt går bra imorgon. ♥