Glömde helt bort att göra ett inlägg om detta speciella tillfälle när det hände. Jag får helt enkelt skylla på att vi var mitt uppe i flytten och jag har en gravidhjärna som inte kommer ihåg någonting. 

Jag har varit irriterad och fundersam och verkligen undrat hur tusan Sonny inte har kunnat känna pyrets sparkar, jag har alltid tyckt att han sparkar så himla hårt! Har till och med sett att magen har "flyttat sig och gjort rörelser" där han har sparkat. Men trots detta har Sonny sagt att han inte känner någonting. Alla de gånger jag har försökt att hålla hans hand där det sparkar och rör sig har han inte känt någonting. 

 

Men någon gång ska vara den första eller hur? Absolut! Natten till den 25/5 kände han de första sparkarna. Kommer aldrig glömma hans ansiktsuttryck eller reaktion. "VAD är det här? Är det såhär det känns?" En enorm glädje blandad med lite skräck och rädsla. Kan nästan föreställa mig hur det känns att känna något röra sig från insidan av någon annans kropp, nästan snudd på alien varning. '' 

 

Så efter denna natt har pyret inte varit blyg och pappa har lyckats känna honom många gånger efter det. Nu mer är det inte lika läskigt, nu är det spännande och mysigt att kunna knyta lite band till någon som är i min kropp. Något som för mig faktiskt är väldigt speciellt är själva datumet som pyret valde att låta Sonny känna sparkarna. Den 25e maj 2008 tog nämligen min älskade underbara farfar sitt sista andetag. Så det är lite fint att den dagen inte bara länge är sorglig och tung utan även fylld med lite glädje och lycka.