Att fira in den nya veckan gick inte riktigt som planerat. 

Vi fick spendera kvällen/natten inne på förlossningen pga minskade fosterrörelser samt smärtsamma sammandragningar. När vi kom in till förlossningen fick jag först lämna urinprov på grund utav att de misstänkte havandeskapsförgiftning. Jag fick komma in på ett undersökningsrum på en gång där de kopplade upp mig på en CTG maskin där de höll koll på bebisens hjärtljud samt mina sammandragningar. Fick ligga uppkopplad i ungefär 45 minuter innan en barnmorska kommer in och säger att allt ser bra ut med bebis dock har jag väldigt mycket sammandragningar som är lite för starka. 

Fick sitta och vänta en stund innan läkaren kom och pratade med oss. Fick göra ett ultraljud på grund utav att bebisen hade rört sig mindre. Allt såg toppen bra ut med bebisen och han mådde bra. Hjärtat slog som det skulle och det var bra med fostervatten och flödet mellan navelsträngen var jättefint. 

Fick reda på att urinprovet var utan anmärkning ssamt att mina sammandragningar mest troligt berodde på stress. Så nu måste jag sluta stressa samt att jag inte får bära/lyfta tungt och ska helst inte ha händerna ovanför huvudet. Ska ligga och vila och inte göra något för att reta fram ännu mer sammandragningar. 

 

Den vecka som har varit har sprungit iväg som alla andra veckor. Har börjat äta dubbel dos järntabletter nu och hoppas att minn järnvärde ökar. Blodtrycket hade även sjunkit rejält sen i måndags när de mätte igår på förlossningen så vet inte om det har något samband med mitt låga järnvärde. 

 

Just nu känns det som att det händer lite väl mycket som jag inte kan ändra på. Känner mig riktigt hjälplös. Vi är mitt inne i en flytt och jag får bara sitta på en stol och packa kläder. Det finns ingenting jag avskyr mer än att känna att jag inte kan hjälpa till och vara delaktig. På måndag ska jag i alla fall ringa till NOREA-enheten i Sunderbyn för att försöka få en tid till att prata om min rädsla inför förlossningen. Skulle vara väldigt skönt att prata med någon om det!